111/157 - Man

En del människor är män och andra är kvinnor. Pappan är en man och mamman är en kvinna. Vi är ganska så lika. Ett huvud. Två öron. En näsa. En mun. Två armar och två ben. En mage. Lika många tår och fingrar. Men för att sådana som du ska bli till så måste både en man och en kvinna finnas till. Vi är ändå lite olika. Mannen träffar en kvinna som han tycker om. Eller så är det kvinnan som gör det. När de leker så kan det bli barn. Sådana små spädgrisar som dig. Det är kul.

110/158 - Bröst

Mamman har två stora frukter ovanför magen. De kan man suga på när man är liten. I dem finns det mjölk som smakar gott. Det är allt man behöver äta när man är riktigt liten. Mjölken är vit. Precis som snö. Men den är mycket varmare. När du blir lite större kanske mamman är borta ibland. Det kan vara lite läskigt men då kommer pappan med en flaska. Det är samma mjölk fast den inte finns på mamman. Första gången kan det vara lite konstigt. Men eftersom det är pappan som ger dig mjölken så är den nog ganska god ändå.

109/159 - Motorbåt

När man vill ta sig från ett ställe till ett annat och det är vatten mitt emellan måste man använda båt. Den är som ett ägg som är delat på mitten. Utan innehåll. Den flyter på vattnet. Vill man komma fram lite snabbt kan man använda en motor. Sådana sitter det i alla bilar. Det är som en Felix som springer och drar i pulkan. Fast utan Felix. Och i ett äggskal. En gammal motorbåt brukar låta "tuff-tuff-tuff". I dag fick jag höra ditt hjärta för första gången. Det lät precis som "tuff-tuff-tuff". Jag blev lycklig. Jätte jätte glad. Du lever faktiskt. Det låter som du har det bra. Där inne. I magen. På min kära kvinna. Din mamma.

108/160 - Storstaden

Efter besöket på landet kom vi allihopa tillbaka till storstaden. Pappan var trött och snarkade högt på tåget. När vi kom hem till storstaden väntade tante Eva på mamma. De satte sig på en restaurang och åt god mat från ett land långt borta. Pappa brukar äta dolma när han går till den restaurangen. Det tycker pappan smakar smaskens. Storstaden har många bussar och bilar och spårvagnar och tunnelbanor. Alla människor ska ta sig fram och tillbaka, kort och långt, hela tiden. Några ska till jobbet. Och några ska hem efter jobbet. En del jobbar inte och kan göra något skoj. Dricka kaffe eller saft. Gå och titta på en film. Eller åka till skogen för att leka i snön.

107/161 - Isfjorden

Långt borta. Nära havet. Ligger en liten, liten sjö. Och mitt i den en ö. Och i backarna runt omkring står det hus. Fina gamla hus av timmer. Timmer av trä från skogen runt i kring. Och längre upp mot himlen kan man se fjällen. De många snöklädda topparna som vaktar på fåren som betar i sluttningar. Där kan man sätta sig ner. Tänka på livet som pulserar i kroppen. Vinden som löper utmed dalgångarna. Solen som putsar utsikten vacker och klar. Molnen som bäddar fjällen till sängs.

106/162 - Chris

M har många kompisar. En heter Chris. De lekte med varandra när de bodde på en vacker ö. Tillsammans i ett hus bodde de och skrattade alltid, mycket och ofta. Men så en dag flyttade de till var sitt ställe. Och skaffade nya kompisar. Men de glömde inte varandra. Och när de skulle gifta sig gjorde de inte det med varandra. Men den andre var hedersgäst. Nästan som att gifta sig med varandra. Och när Chris skulle bli mamma, så fick din mamma bli extramamma. Långt borta från varandra. Men ändå så nära. Så kan mammor ha det.

105/163 - Dans

Att röra på kroppen är kul. Man kan vicka på ändan. Stampa med fötterna. Skaka på huvudet. Gunga med kroppen från sida till sida. Gör man det utan musik brukar folk titta lite konstigt på en. Om man gör det till musik så kallas det att dansa. Det finns regler för hur man ska dansa också. Om man skakar på huvudet jättemycket på julafton när man går runt granen så blir det lite fel. Om man sjunger samtidigt som man dansar tango är det också lite konstigt. Eller dansar vals till techno. Men det är kul. Att dansa. Och man kan faktiskt dansa alldeles ensam. Hemma. Precis som man vill.

104/164 - Ben

Du sparkar en massa har mamman berättat. Det gör du med benen. Längst ner på benen sitter fötterna. De ser ut som händer med små, små korvar. De korvarna kallas tår. Man kan vifta med tårna när man blivit större. Det är skoj. Det bästa är att sitta på en brygga i solskenet och vifta med tårna. Kanske kan man äta glass samtidigt. Benen är bra att ha när man ska krypa på knäna. De sitter mitt på benen och gör att man kan röra dem framåt och bakåt. När man blir större kan man gå. Då är det benen och fötterna som gör att man kommer framåt eller bakåt. Eller så kan man snurra en massa. Precis som att dansa.

103/165 - Arm

Det du viftar med ibland kallas arm. Du har två stycken. De sitter också på var sin sida på kroppen. Lite nedanför huvudet och öronen. Med armarna kan pappan skriva. Längst ut på armarna sitter det händer och på dem finns det fingrar. Fingrarna ser ut som korvar och de kan man peka med. Det gör pappan när han skriver blogg. Man kan hålla i en penna också när man blir större. Då behöver man ingen Mac för att skriva. Annars går det bra att hålla mamman och pappan i fingrarna med händerna. Det kan du göra om några månader.

102/166 - Örat

På huvudet sitter två trattar på var sin sida. De ser ut som svampar som växer i skogen. Öronen samlar alla ljud som finns nära en. Det är så man kan höra vad mamman och pappan och alla andra pratar om. Nu hör du mest en massa slag från hjärtat. Mammans hjärta. Du hör säkert hennes mage också. Den knorrar lite när den är hungrig. Eller så finns det säkert en massa andra ljud som pappan inte vet om. Där inne i magen.

101/167 - Moln

Idag har solen gömt sig bak molnen. Moln är som dimma som blir på badet när man duschar jättevarmt. Ibland blåser det så att molnen ser jätteroliga ut. På kvällarna kan de få jättefina färger. När de är blåsvarta och stora så vet man nästan säkert att det ska börja regna eller snöa snart. Kanske till och med komma blixtar och dunder från himlen. Då kan det vara lite läskigt. Man ska inte vara ute när det åskar. Det heter så när blixtarna och dundret kommer. Men man kan alltid vara inomhus och leka i en koja. Då går åskan ganska snart över.

100/168 - Film

Nu på kvällen var vi på bio igen. Vi var på en filmklubb. En klubb för de som tycker om film som inte är så vanlig. Men som kanske är lite mer spännande och speciell. Det som var mest speciellt med den här kvällen var att ingen visste vad det var för film. En överraskning! Alla platser i rummet var upptagna. Många hade kommit för att de var nyfikna på vilken film som skulle visas. Det är inte bara barn som är nyfikna. Även om vi stora inte vill låtsas som att vi är det. Så undrar vi också vad som finns bakom stängda dörrar. Vad det blir för mat till middag. Om det ska bli sol i morgon också. Och nu undrade alla vad det skulle bli för film.
Den var spännande. Och många oväntade saker hände. Men det tar vi en annan gång.