fredag 30 januari 2009

098/170 - Telefon

När man vill prata med någon som inte är här utan där. Då tar man fram en telefon. När pappa var liten var den som en låda. Nästan lika stor som ett huvud. Ett handtag stort som en banan att lyssna och prata med och en låda med siffror att lägga handtaget på. Åsså en sladd från lådan in i väggen. Sen gick det sladdar över hela landet. Från stad till stad. Och i städerna fanns det sladdar till alla hus. Alla lådor hade sitt egna nummernamn. Nu har lådorna blivit jättesmå. Som bebisfötter. Och sladdarna har försvunnit. Nu går pratet i osynliga vävar av spindeltråd över hela jorden.

Inga kommentarer: